i"culture and revolution" gör Wittgenstein följande reflektion:
" när vi tänker på världens framtid avser vi alltid den destination den kommer att nå om den fortsätter att gå i den riktning vi kan se den gå nu; det faller oss inte in att dess stig inte är en rak linje utan en kurva som hela tiden ändrar riktning"


 
Vad Wittgenstein säger, om jag förstått honom rätt, är att vi alltid befinner oss i kurvan. Varken historien eller den privata biografin är en rak linje som plötsligt viker av, det pågår hela tiden en långsam vridning som vi när vi ser tillbaka inte klart kan uppfatta.
Sedan, i efterhand, uppfinner vi ett avbrott eller en avvikelse som vi ger ett namn, men det är en fiktion.

Leif Zern@dn.se
14/12-99
 
[ tour ] [ index ]